hemmavidmig

Har precis stigit upp. Man borde fixa till det här med sömnen... Man, alltså, inte jag ;)

Sover ruskigt illa nu för tiden. Först och främst är det knappast bekvämt att ligga ned på något sätt med en bautamage som aldrig är stilla. Dessutom behöver man vända sig titt som tätt - så som alla dödliga - men det är först med foglossning och stor mage som man finner detta nästintill outhärdligt jobbigt.

I går var jag hos barnmorskan, nu har hon även börjat kommentera min vikt -som något negativt. Hoppas hon inte fortsätter med det för jag kommer bli så arg, varför påpeka något så uppenbart? -Du har gått upp 20 kilo. Nähä? Är det sant? Det hade jag totalt missat. Alla värden var fina, min magkurva ligger fortfarande lite i överkant, inte heller någon surprise ;). - Är det två ? Hur många gånger har jag fått den kommentaren ? Närmare 30 gånger om inte mer, utan att överdriva!

Egentligen skulle man kunna vara sin egen barnmorska. Ta blodtryck kan ju mannen göra - eller vem som helst. Blodsocker kan man ju ta på sig själv, men då behöver man en sådan där liten avläsare. Magen kan man mäta själv, alla råd kan man läsa sig till. Väga sig kan man verkligen göra själv, hemma på kammaren. Det jag har lite svårt för att avgöra själv är hur bebisen ligger, men jag har ju otaliga kompisar som ska bli barnmorskor ( kanske även jag själv) så det är ju bara en tidsfråga innan man kan få hjälp med det. Eller så läser man på.

Well well. Idag ska jag passa min sjuka lillebror, han e förkyld precis som storasyster.

Nu har saker och ting äntligen börjat lugna ned sig för mig; tentan i Lund-check. Högskoleprovet- check. Pedagogik som vetenskap-hemtentan- check. Arbete- check. Har slutat som timmis nu. Inget mer arbete för mig! Så nu har jag endast en enda sak att ägna mig åt - min distanskurs -som bara den är på heltid. Så nu kan jag äntligen börja slappna av och ägna mig åt intressen och åt min bebis-bubbla. Skönt. Läsa böcker. Spela in musik. Fotografera. Fixa med fotona. Slappa. Stånka omkring och göra fint här hemma innan ankomst. Kanske träffa lite vänner? Juldona! Det är något jag ser fram emot. Jag frågade mamma när man fick börja julpynta och jag fick inte börja än, för henne, haha. En vecka innan 1:a advent börjar tydligen hon och det är tidigt enligt vissa. Men jag har sån lust! Det är något konstigt som händer med mig, har aldrig brytt mig om julstök förut! Tvärtom har jag tyckt att det är trist, har aldrig varit särskilt förtjust i julen. Men nu längtar jag efter röda julgardiner och att få baka lussekatter! Graviditeten gör en konstig, det är en sak som är säker.